Bunuel skapade filmen för att han ville få folk att må dåligt. Han ville inte att någon skulle gilla filmen. Filmen är gjord som en dröm, scenerna är helt osammanhängande. I filmen finns inslag av humor och en transexuell skådespelare. Det är en otroligt bisarr och surrealistisk film.

Att förklara handlingen är inte det lättaste i denna film. Det är som att förklara den mest krångligaste mardrömmen du kan tänka dig. Allt är osammanhängande. Ett öga skärs upp, en hand ligger på marken och en man har ett myrbo i sin handflata. Jag tror inte de är meningen att man ska kunna hitta en handling. Den möjliga röda tråden i filmen är surrealism. Vill även påpeka att de är samma skådespelare hela tiden, vilket känns ännu mer förvirrande.  

Jag tror att Bunuel och Dali ville chockera ordentligt med något som ingen hade skådat på en filmduk innan. Med skickligt gjorda stympningar och andra obehagliga element så kan ja tänka mig att dom lyckades ganska bra. Jag skulle gärna ha velat se hur åskådarna på premiären reagerade 1929, då dom säkerligen chockades mycket mer än vad jag gjorde. Budskapet i filmen kan man diskutera om hur länge som helst, det är nog inget man bara sätter fingret på, speciellt när det är en konstnär inblandad i regin.

Fantastiskt fin